- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
31

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för agan, ty det var ju genom den, som hon skulle få se
sin dröm gå i fullbordan.

Redan då jag fyllt mitt fjerde år, satte min moder en
abcbok i min hand och lockade mig genom tuppens flitiga
värpande att snart lära mig bokstäfverna, så att min käre
fader före sin död hade glädjen att höra sin späde son läsa
alfabetet både fram- och baklänges. När han låg på sitt
yttersta, kallade han mig till sig gång på gång för att läsa
mitt barnsliga abc, och till slut lät han tuppen värpa sin gamla
klocka till mig. Då han nu märkte, att liemannen nalkades,
lade han sin hand välsignande på mitt hufvud och hviskade
profetiskt med döende röst:

”Du, Johannes — du — du skall bli ett ljus för
menniskomen. Läs dina böner för mig!”

Ja, då läste jag de böner, som mina fromma föräldrar
hade lärt mig — jag hade nemligen kunnat både Fader vår
och välsignelsen, alltsedan jag var två och ett halft år gammal.
Och under det jag läste, föll hans hand ifrån mitt hufvud,
och han utandades sin sista suck. Frid och välsignelse öfver
honom, som var mitt lifs upphof!

Min moder sörjde och gret bitterligen öfver min faders,
menskligt att döma, alltför tidiga frånfälle. Jag förstod då
naturligtvis icke dödens stora genomgripande betydelse, men
jag gret med, när jag såg min ömma moder gråta. Så lade de
honom emellertid i den svarta kistan, spikade på locket och
förde honom till kyrkogården. Äfven jag fick följa med,
fastän jag var liten, och se, när de sänkte ned kistan i
grafven.

Men min moder tröstade sig dock så småningom. Min
fader hade nemligen varit en trägen och trogen arbetare i
alla sina dagar, och min moder hade äfven varit flitig i sina
göromål. Och som de båda redligen hjelpts åt att spara allt,
hvad sparas kunde, så fans det också något i huset efter min
faders frånfälle. Vi hade trenne kor och sex får i ladugården,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free