Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det rådde just ingen gladare stämning i denna ynglingaflock;
ty vi visste alla, att det fans långt flera inträdessökande
än platser vid läroanstalten (enligt hvad vi senare fingo
veta, förhöllo sig de förras antal till de senares som 90 till
30). Alla sågo fundersamma ut och blickade misstänksamt
på hvarandra såsom rivaler — de pröfvade hvarandra med
ögonen, och det syntes tydligt, huru de tänkte för hvar och
en: ”Der har jag en öfverdängare!” eller ”Der har jag en
struntkarl!” ”Går han iföre mig?” eller ”Går jag iföre
honom?” Ingen presentation kom ifråga bland dessa
okonstlade landets söner, af hvilka somliga buro enkla bondkläder
och mössor, andra åter något finare kläder samt strå- eller
till och med filthattar, hvilka sistnämnda togo sig mycket
förnämligt ut. En och annan hade äfven lagt sig till med
glasögon för att se så lärd ut som möjligt.
Emellertid led det emot klockan 10, och vi infunno oss
alla med våra skrifdon i den största salen, som seminarium
då för tiden disponerade, hvarefter vi af rektor blefvo
uppropade i den ordning vi anmält oss. Jag kom således att
blifva den siste.
Derpå började examen. Första delen deraf bestod uti
skrifning efter diktamen. Den äldste adjunkten dikterade
för oss ett stycke om den Arabiske hästen, som lydde sålunda:
”Den Arabiske hästen utmärker sig genom ett vackert
hufvud med spetsiga öron, muskelstarka men fint bildade
lemmar, en smärt icke stor kropp och stora, lifliga ögon,
hvilka, liksom hundens, förråda denna klokhet, hvilken
alstras af den ständiga sammanvaron med husbonden och
hans familj, hvilkas måltid han till och med vanligen plägar
dela. Man låter honom liksom en hund springa fritt
omkring; en annan gång ställer man honom på vakt framför
tältet. Under alla årstider lemnas han utan skydd för
väderleken och han fodras sparsamt i jemförelse med sina
europeiska stamförvandter. Efter solnedgången erhåller han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
