Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* •:
Ur Kärlekens Trångmål
mitt rum i något ärende och jag bara får höra en mänsklig
röst.
”Vänder ni tillbaka till Köbenhavn?” afbröt hon sig
plötsligt.
”Nej.”
”Hvar — då det är jag som frågar, tyder ni det ju ej
som nyfikenhet? Väl? Hvar tänker ni då vistas?”
”På landet.”
”Länge?”
”Alltid.”
”Men — hvad är nu detta för––––-”
”Det är mitt ramaste allvar.”
”Tänker ni bli bonde? Ni — bonde!”
”Hvad menar ni med bonde? Är det den gamla figur,
som herrskapsklassen bildat sig genom motsättning till sin
egen typ och som den inbillar sig ännu finnes till. Icke sant,
ni menar med bonde ett slags djur, som arbetar, äter, dricker
och sofver som alla de andra djuren? Jag kan trösta er med,
att detta djur är för länge sedan dödt och begrafvet för att
sannolikt aldrig mera uppstå.”
”Men hvarför skall ni lägga er uti en sådan där
eremithåla, som en landtlig afkrok ju ändå i alla fall måste vara?”
”Det är alls icke fråga om något eremitlif. Jag tänker
endast sent omsider skaffa mig det miljö, som är mitt enda
naturliga.
”Förstå mig rätt, fröken Agnes. Ni kan bestämdt förstå
mig. Det finns ingen familj, i hvilken jag umgåtts så mycket,
i hvilken jag rönt så mycken vänlighet, i hvilken jag trifts så
godt, som i er. Och ändock har jag, i tusen småbagateller
och i grund och botten, aldrig känt mig annat än som en
främling, till och med bland de era, — en omhuldad,
bortskämd främling, låt vara, men ändå en främling, som aldrig
kunde bli fullt hemmastadd och otvungen och som längtade
dit, där han hade hemma. Era bordsvanor, ert sätt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
