- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
132

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

smekas som syskon, er uppfattning af god ton, allt detta
myckna som för er alla var nedärfd vana, omedveten vana,
— det var för mig nånting instuderadt och blef mig aldrig
annat än en yttre fason, ett skal, en påklistrad etikett, hvilken
angaf för mig själf och andra, att jag tillhörde era
samfunds-kretsar. Ibland uppfångade jag eller trodde mig uppfånga,
hos er eller hos någon annan af sällskapet, en min af
förvåning eller ett mångtydigt leende, vid något som jag sagt
eller gjort; och jag ställde det i samband med detta som jag
sagt eller gjort, och måste se efter, om det fanns något orätt
däri, något som stred mot er sällskapskodex, och jag kände
skamsenhet eller smärta.

”Till och med ni själf var mig — och är mig, där ni nu
sitter, som ett underligt och främmande djur, som jag icke
förstår mig på och som jag är rädd för att vidröra. Jag har
aldrig varit fullt naturlig och otvungen inför er, så som jag
förmodar, att män af ert eget stånd äro det. En god del af
den människa, ni gjort bekantskap med och som bär mitt
namn, har icke varit annat än en mask.

”Däremot: sätt mig bland ett sällskap bönder hemifrån.
De kunna äckla mig, såra mig, pina mig; men trots allt hvad
som kommit till hos mig af lärdom och andra umgängesvanor
och fina behag och nya intressen, är det dock först här. som
jag, rent kroppsligt taladt, kan röra mig fullkomligt utan
beräkning, utan afpassning, utan att reflektera öfver, om det
bör vara så eller så. I den meningen behöfver jag ej bli
bonde, som ni uttryckte er, — jag är bonde.

”Summa summarum: jag har varit på resa i främmande
land — jag återvänder hem.”

Agnes satt tyst och allvarsam.

”Det tycker jag inte,” sade hon stilla. ”Jag är rädd,
att det alltsammans är något ni går och inbillar er. Ni har en
sådan våldsam fantasi, och så är ni så öfverspändt känslig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free