Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvenne klara bruna ögon skuggan af en misstrogen fråga,
och det slog emot honom ur dem liksom en pust af en kall
tvekan.
Jag behöfver väl icke säga dig, att hon bar det enda
namn, som hjältinnan i en landtlig idyll kan bära. Hon hette
naturligtvis Anna.
5.
Omkring ett år därefter stod jag en varm dag i juni
på backen du ser där borta. Nere på vägen kom en vagn,
och i denna sutto tvenne damer. Den ena af dessa var klädd
i rödt, — plötsligt tog hon upp sin näsduk och började vifta
mot mig. Förvånad hälsade jag tillbaka, jag visste ej hvem
det kunde vara; i detsamma lade hon hufvudet på sned,
och då kände jag igen henne.
Några timmar därefter kom ett bref från prästen i en
af grannsocknarna med inbjudning till besök: jag skulle råka
en gammal bekant, tillades det. Inne i detta bref låg ett
annat, som hade följande lydelse:
”Minns ni hvad jag sade på ångbåten för två år sedan?
Den stora räkenskapsdagen är inne.
Om ni visste, hvad jag längtar efter att råka er. Jag har
tusen frågor att göra er. Se nu bara till, att ni inte låter mig
vänta för länge.
Agnes L.
Jag såg att ni icke kände mig strax: ni tog hatten af
så dröjande. Men så lade jag hufvudet på sned, — jag
ville ni skulle veta att det var jag som kom åkande, och jag
visste ingen lefvande råd, hur jag skulle bära mig åt.”
Jag satt vid det öppna fönstret i mitt arbetsrum. Bien
surrade ute i trädgården, och luften öfver denna darrade
nästan hörbart i hettan. Hönsen sprätte sig med välbehag
ned i den varma jorden, hvilken stod som en rök omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
