Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är nånting som fattas er. Vill ni inte ge mig ert förtroende
numera, sedan ni fått fästmö?”
Jag berättade för henne, hvad jag grubblat öfver dagen
förut, alltsammans, utan att dölja det minsta. När jag slutat,
satt hon en stund tyst.
”Säg mig, hvad tänkte ni, när ni i går fick se mig
viftande med näsduken?” frågade hon.
”Jag hade sannerligen inga vänliga känslor emot er,
fröken Agnes. Jag tänkte: hvad skall hon egentligen att göra
på min gata.”
”Tack!”
”Och när jag nu i dag såg er och min fästmö stå bredvid
hvarandra, slog det mig, hvilken motsats I voro i allt. Det
var ungefär som den räta linjen och den svängda. Min fästmö
är enkel och osammansatt. Hon är den rätliniga. Det finns
endast några få ställningar för hennes kropp att intaga, och
sammalunda är det med hennes själ: allting afrundar sig
och rullar sig hop i cirklar, det ena själstillståndet vidrör ej
det andra, det finns inga öfvergångar mellan dem, inga
nyanser i dem. Hennes glädje är ett enda hvilande solsken, utan
en skälfning under en vindil, utan en skugga af ett än aldrig
så litet strömoln. När hon beundrar, säger hon rent ut allt
hvad hon känner och så som hon känner, hon ger sin
beundran i råform, hon stannar alltid precis vid slutet, icke
förr, icke senare. Ingenting omotiveradt, ingenting oförutsedt,
inga plötsliga omkastningar. Hon är som bondens
hvar-dagslif, och hon blir icke fullt sig själf, förrän hon kan sitta
vid sitt barns vagga. Sådan älskar jag henne.
”Och när ni nu i dag stod bredvid henne, då stod ni
inför min blick som en syn från flydda tider. I er hade en
annan värld tagit kropp. Motsättningen skärpte allt det hos
er, som utgör er individualitet, och ni blef en klasstyp. Ni
var den svängda linjen. Och sedan, nu när vi talat samman
och jag gifvit er min bekännelse, har jag rönt samma intryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
