- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
142

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Er själ är smidig som er kropp är det, era ord röra sig som
era långa, smala, hvita fingrar, och stämningarna i er själ
skifta och bölja som uttrycken i ert lilla mimosa-ansikte.
Detta, som jag så ofta bittert saknat hos min fästmö under
mina förtroliga samtal med henne, — det finner jag hos er:
er själ kan glida och böja sig, den kan lyfta sig upp som en
jubelfanfar och drömma som ett adagio, allt eftersom min
egen själ gör det ena eller det andra; och hur jag än byter
gestalt och färg, så är ni ändock med, i blinket.

”Och äfven denna kvinna känner jag, att hon står min
själ nära. Men det är icke samma jag, som älskar den räta
linjen och de bruna, förståndiga ögonen och synen af
modern, barnet och vaggan. Det är jag själf och dock en
annan —”

Det bjöds kring någonting, den unga flickan vid pianot,
som slutat spela, kom bort till oss, och vårt samtal afbröts.

När vi på kvällen bröto upp för att resa hem och togo
afsked, hörde jag Agnes säga till min fästmö:

”Icke sant, vi skola bli riktigt goda vänner och ofta
råkas?”

Jag hörde ej, hvad min fästmö svarade, men jag kände
på mig, att hon hade inne i ögonen det kalla, stängande,
distanserande, hvilket hon fick, när hon misstrodde någon,
misstänkte något, och af hvilket jag erfor samma intryck,
som då en människa slappt och dröjande fattar min hjärtligt
framsträckta hand.

6.

Min fästmös känslor gent emot Agnes bestämdes
naturligtvis till sin art i främsta rummet däraf, att hon i denna
gamla väninna anade en rival, en person, som hade makt
öfver mig. Men det fanns därjämte i dem något annat, och
det var först detta element som gaf misstroendet dess udd,
bitterheten dess beska smak, hatfullheten dess brännsårs-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free