Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvenne stycken, liksom de olyckliga, hvilka i barbariska tider
bundos mellan tvenne hästar, hvilka därpå drefvos åt motsatt
håll. Dessa tvenne kvinnor voro som magneter, i hvilka
tvenne skilda samhällsklassers maktfonder samlat sig och som
båda förefunno befryndade element i mitt eget väsen, hvilka
de drogo till sig med våldsam kraft. Var det jag själf i båda
dessa hälfter? Eller var den ena halfvan mitt riktiga jag?
Hvad var mitt jag? Och hvilken halfva var mitt riktiga jag?
Och hvad var då den andra?
Det blef min fixa idé, att min själ var klufven. Och en
dag tog den psykiska dubbelheten kroppslig form; jag
varse-blef mig själf med fyra ögon och tvehöfdad. Det kom och
svann som en sekundens vanvettssyn, som sedan var och
blef borta; men den hade paralyserat mig i skräck, och
minnet däraf kände jag bakom mig som ett brinnande Sodom
och Gomorra, och jag visste, att om jag vände mig om och
såg elden och svaflet, som regnade ned från himlen, skulle
jag likt Lots hustru förvandlas till en saltstod.
Behofvet kom att yppa mig, att få lägga ner bördan eller
dela den, att finna en annan människa, i hvars själ jag kunde
ingjuta mina lidanden. — Ty då vi gå med sorg och pina,
känna vi ingen bättre tröst eller lisa än att se en olyckslike.
Det kom, detta behof, som en befallande röst och som en
kvidande klagan. Men när jag så ville ge mig af och gick
framåt vägen, ställde sig en tvekan, en fråga framför mig,
så att jag ej kunde komma fram, och bakom den breda
skepnaden såg jag vägen klyfva sig i tvenne, och jag sporde mig,
hvilken jag borde gå och på hvems dörr jag skulle klappa.
Ty den ena, det visste jag med bitter visshet, skulle taga
emot mig såsom en ovälkommen gäst, hvars oförskyllda
lidanden väl skulle inge henne medlidande, men utan
förståendets värme; och hon skulle blott reda dem en hviloplats
af halm på stuggolfvet. Men den andra, hon skulle taga dem i
sin famn, som vore de hennes barn, och hon skulle bädda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
