Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under dem med ejderdun och kyssa dem och vyssa dem i
sömn. Jag förstod, att till henne måste jag gå, fastän hon
ej var den som borde varit den närmaste.–––-
Där hölls ett bondbröllop i den socken, i hvilken Agnes’
värd var präst, och hon själf var med. Det var lidet långt
fram på natten, rummen stodo fulla af damm och tobaksrök,
och gästerna voro bullrande. Vi gingo ut, Agnes och jag,
ut i trädgården. Natten var varm, men morgonkylan började
redan kännas. Sparfvarna läto höra sitt omornade kvittrande
uppe under takåsen. Bortom trädgården stod en park af
gamla almar, och här satte vi oss på en bänk. Mellan
trädstammarna sågo vi ängarna ryka hvitt, och i öster brann
morgonrodnaden.
Jag biktade. Hon svarade ej ett ord — endast dolde
ansiktet i sina händer, med en stum gest, hvilken kom mig
att minnas en syn jag en gång sett: en kvinna, som i
öfver-måttet af vånda, medan en namnlös olycka långsamt men
jämnt, likt ett moln som sjunker lodrätt, sänkte sig ned på
henne, bad sitt Fader vår.
Då skymtade något ljust borta i dunklet. Det gled fram
emot oss, stannade, stod en stund kvar och vände sedan om
igen. Det var min fästmö. Jag ropade på henne, men hon
svarade ej och fortsatte sin gång. Jag ropade ännu en gång,
— hon gick. Då slog mig aningen om hvad för en misstanke
det var som nu gjorde henne så ond och stolt, att hon ej ville
höra; och allt hvad som fanns hos mig af kärlek till henne
och hvad hennes var och hvad hon betecknade för mig
strömmade ur mig och efter henne som en dragande,
sugande makt. Men jag satt kvar, — och hon aflägsnade sig
allt mera. Jag ville springa efter henne, vara vid hennes sida,
gå tillsammans med henne, men det fanns en Annan inom
mig, som var starkare än den åstundan. Och då såg jag
plötsligt en mänsklig skepnad gå vid hennes sida, följande
henne, som om min egen kärlek, hvilken omringade henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
