Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En kväll i skördetiden, då fullmånen stod rund och röd
öfver rågskylarna, sutto de samman på en äng, där
lärfts-räckorna lågo utspända till blekning.
”Du skulle följt henne, i stället för att bli kvar att pina
mig,” sade hon. ”Det är för henne du passar och för
hennes likar, men inte för mig.”
Då log den ene inom mig, men den andre kände
samvetskval.
”Det är bäst vi skiljas åt. Vi äro inte af samma slag.”
Då skrattade den ene inne i mig i ondska, men den
andre vred sig som en orm.
”Men du skulle aldrig satt din fot i vårt hus. Jag önskar
jag aldrig hade sett dig.”
Jag märkte, att jag var ensam. Månen hade blifvit liten
och gul och stod midt på himlen, och skuggorna lågo djupa.
Jag steg upp och gick hemåt. Det kom någon efter mig;
jag stannade och vände mig om, för att se hvem det var.
Men när jag stannade, stannade han också, och då kände
jag igen honom: det var han, den andre. Jag påskyndade
min gång för att hinna undan honom, men då märkte jag,
att äfven han påskyndade sin; jag gick långsamt, på det att
han måtte gå förbi, men då saktade äfven han sina steg.
Han höll samma afstånd mellan sig och mig, sprang när
jag sprang, kröp när jag kröp. En gång vände jag mig om
och såg honom in i ansiktet: det stod fullt af sorg, och hans
hufvud var lutande, och han såg ut som en husvill, som icke
har tak för natten och icke vet hvar han skall luta sig och
vandrar vägarna fram på måfå. När jag nådde mitt hem
och stod på dörrtröskeln, tyckte jag att han såg på mig
med sorgsna, bedjande ögon, — och plötsligt störtade han
fram emot mig, men jag slog dörren igen framför honom.
Två gånger sedan har jag hört honom banka på min
dörr nattetid, och jag har legat andlös och hört, hur han
stod därutanför, väntande att bli insläppt; och när ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
