Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skogar, tunga och mörka af väta. Det ena tråkade mig som
det andra; allting tråkade mig; somt var irriterande, men
det mesta likgiltigt; detta miljö hade, efter att jag suttit fången
däri redan i fem månader, mist för mig linje, färg, relief,
mening; alperna kunde icke mera gripa min blick, och de
granna naturskådespelen med de underbara optiska villorna
lämnade mig kall; jag gick sedan veckor rundt i min egen
cirkel. Sammalunda i dag: jag ser på färgspelet öfver sjön,
men det förefaller mig som låge det i en annan värld, med
hvilken jag ingenting hade att skaffa. I det jag sätter mig
på en stenbunke uppe öfver Veveyses flodklyfta, vänder
jag därför ryggen till; men det nya landskap, jag nu ser, är
mig icke endast likgiltigt, utan det fyller mig med svårmod,
med ånger, som om det hade makten minna mig om, att
jag låtit något gå mig ur händerna, hvilket jag nu sökte efter.
Jag söker omedvetet, spårar med min instinkt, letar med mina
sinnen och med min själ, ser och ser. Plötsligt stannar
blicken, utan att synens innehåll i första ögonblicket blir
medvetet; och när en stund gått, finner jag mig sitta och
stirra på en naturgrupp ett stycke ifrån mig, en naturgrupp,
hvilken tyckes hitförd direkt hemma från Skåne: ett ensamt
träd vid vägen, hvars svarta kvistnät står i en läcker teckning
emot den grå bakgrunden och i hvars allra öfversta topp
sitter en enslig och orörlig kråka. Och så falla fjällen från
mina ögon, tyngden från mina skuldror, maran från mitt
bröst. Det kväller varmt i mig, och dagern öfver landskapet
går med ens i en ljusare ton, ungefär som om det blifvit
halfklart ifrån helmulet. Jag finner en uppgift med vinst
i att stryka kring på vägarna; skogarna vid vägsidan stå fulla
med minnen, hängande på busksnår, lockande från hvarje
skymundan; sjön med dess färgspel är ett non plus ultra,
Dent du Midis alplinje ett mästerstycke, som ingifver mig
öfverdådiga bilder till att användas om Conrad Ferdinand
Meyers stil; skyformationerna öfver Rhönedalen bilda plöts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
