Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt en Böcklin. Jag är med ens vorden stark och produktiv,
full af infall och bilder, känslorna gå som breda, fylliga
stråkdrag, och tankarna leka tag fatt, stupa öfver hvarandra och
brottas som en hop ostyriga pojkar. Jag finner fullt upp att
göra och har fått lust att ta i tu, grundligt, med allt; jag
går förbi de små dagliga motigheterna som en herre förbi
sina drängar och jag dricker det kalla, sura schweizervinet,
hvilket jag annars icke för min död kunnat fördraga, som
vore det kvintessensen af all dryckjom.
Af enahanda natur är den verkning, som somliga
diktverk utöfva på oss. Det gifves böcker, ur hvilka man
utträder, själf en annan och bättre, i en annan och bättre värld
än den man kände förut och ägde till hvardagslag. Det gifves
andra böcker, i hvilka man bokstafligen sjunker ned som i
en mjuk stol i kakelugnsvrån, så att man under läsningen ser
allt i denna stämnings synvinkel, äfven om man i realiteten
befinner sig utanför all trefnad. Det gamla talet om, att
diktningen skall luttra lidelserna, verka upplyftande, och så
vidare, är ett tal med djup mening, — det är bara dumt att
på denna grund vända udden emot ”naturalismen”; de
många orden äro blott sväfvande uttryck för skiljaktiga
yt-företeelser, hvilka alla tendera in emot samma centrala,
svårbegripliga medelpunkt, verkningar, som utradiera till
periferien från ett och samma centrum. Det är den subjektiva
totalsynen på tillvaron, som metamorfoserats, individens
instinktmässiga förhållande till tingen; det är — för att tala
med Ribot — själfva den ursprungliga, animaliska, spontant
fungerande lifsbasen, hvilken är jagets och personlighetens
kärna, den lönliga sträng, hvilken ljuder inunder och igenom
alla människans förnimmelser, känslor, bilder och idéer,
— det är denna lifsbas, denna sträng, hvilken bragts att
klinga med en renare och fylligare och på samma gång mera
besjälad ton än vanligt.
Hvad som i dessa sista ord är sagdt om ett enskildt fall,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
