Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fällande, det som gifver lifslusten eller lifsledan,
produktiviteten eller steriliteten, den händiga handen, hvilken tumlar
allt, eller den klumpiga foten, hvilken snafvar öfver sig själf,
icke låtit sig fångas i dessa plumpa glosor. Det är alltsammans
antingen rena förståndsabstraktioner eller ock ytföreteelser
hos den artificiellt isolerade mänskliga psyke. Det är icke
en kamp mellan pessimismen som doktrin och optimismen
som doktrin, ty alla doktriner äro blotta ensidigheter, vunna
genom simplificering, och en absolut pessimism är lika litet
tänkbar som en absolut optimism. Det är snarare en kamp
mellan spleen såsom en drifvande, skum dimma och hvad
jag kallat solskensdagern; en kamp, hvilken pågår och pågått
icke mindre inom folkens än inom den enskilda människans
lif, med ilande ljus och ilande skugga, med skiftningar i än
hastigare än långsammare tempo, brytande sig upp genom
seklerna i sällsammare färgspel eller följande på hvarandra
som breda bälten, nu helt dunkelt, nu helt ljust, — bådadera,
mörkret som solskensdagern, spleen’en och lifsglädjen,
vältrande fram ur detta ena och samma hemlighetsfulla
allsköte, som är människosläktets omedvetna.
Man skulle på denna basis kunna grunda en kulturell
värdesättningsskala för det mänskliga gemytet. Den individ
och den nation, i hvars omedvetna alla solar äro slocknade
och den magiska strängen ligger rostad, slak och stum i ett
evigt enahanda grått-i-grått, ha utspelat sin roll. När åter
det omedvetna, hos den enskilde eller hos en generation,
ännu kan återupprepa Kosmos’ själfskapelse ur kaos i
af-bilden af denna den primitivaste af all kamp: kampen mellan
mörkret och ljuset, — då allenast är nyskapelse, individuell
lifsformning, kulturell utveckling möjlig. Omedvetenhetens
kaotiska ymnighet, barnets onötta sinnen gent emot idel
föremål i relief, ung minnessötma, gärningsdiger längtan,
förnimmelse af alltets nafvelsträng, — det är alltsammans ett,
hvilket finns eller är borta. I samma basis skulle man äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
