Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■ — -....... — ’ —— i. i .. -j
Ur Kåserier i Mystik
torde gälla äfven för alla de föregående. Alla dessa
företeelser äro i sitt väsen en och samma företeelse, och detta
väsen är med de nämnda orden angifvet.
Man vädjar i detta spleen’ens och pessimismens,
nervositetens och dekadansens århundrade till mångahanda sidor
hos den moderna människan såsom till hennes frälsande
änglar. Man råder oss att hålla viljan frisk: det vore viljan,
hvarpå det hela berodde; man pekar på det bestämdt fixerade
lifsmålet och det oförtrutna arbetet såsom de enda verkliga
lyckobringarna i lifvet; man ordinerar köttets frihet och
köttets späkning; man talar om öfvertygelsen,
sannings-martyriet, världsåskådningarna såsom lifsskeppets bästa
ankare i det upprörda hafvet. Man borde emellertid, synes
det mig, i detta århundrade som ju tillika är den
psykofysio-logiska mystikens och den individuella sensibilitetens, vid
sökandet efter basen till mänsklig lycka nå större djup och
finare nyansering. Den moderna människans väsen är som
en ytterst fin våg med känslig, skälfvande tunga, hvilken
aldrig bringas att helt stanna; det liknar ett af dessa oroliga
landskap från den tidiga våren och den sena hösten, hvilka
ständigt skifta i ilande ljus och ilande skugga. Det är hennes
egendomlighet, att hon fördjupat sig i och med sin förfining,
att hennes själ förnoblats med hennes sinnen, att hon i djupen
af sin fysis funnit den mest sublima mystik. Hon har icke
blott kastat öfver bord de stora, allmänna orden, af hvilka
människorna för hundra år sedan och deras afläggare i
nutiden kunde låta sig hänföras; hon har fattats af misstro gent
emot dessa storrutiga schemata, i hvilka den abstrakta
psykologien söker gripa det flyende, flytande, organiskt växande
och organiskt varierande, något som är människonaturen.
Hon frågar sig, om dessa termer ”vilja”, ”moral”,
”lifs-mål”, ”öfvertygelse” äga större praktiskt värde inom
individens lifsförelse än de äldre termerna ”frihet”, ”likhet”,
”broderskap”; hon känner, att det i sista hand utslags-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
