- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
196

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

egenheter voro redan ganska kända och kommenterade i
staden.

Förhänget var så tunt, att man i salongen tydligen hörde
herr Halls röst, fast orden ej kunde urskiljas. I stället
förnams tid efter annan ett häftigt utrop från fru Christina,
som sökte inverka på sin halsstarrige son, med hvad påföljd
var ej svårt att förstå, ty unge Johns svar hördes tydligt.

”John vill inte. John gör det inte. Det hjälper inte.
John vill inte. John gör det inte.”

Så kom det:

”John vill ej läsa upp versen, och kransen får hon inte,
den ger John henne inte.”

Herr Hall tycktes taga sin tillflykt till mutor, ty John
hördes nu säga med ett annat tonfall:

”Får John de små ponnyerna? Och den lilla vagnen
med? Och är den målad med små änglabarn och är
dörrhandtaget af guld?”

Svaret måtte utfallit till Johns belåtenhet, ty han fortsatte
sin byteshandel med samma höga röst.

”Och silkestömmar och piska med silfverskaft! Lofvar
söta far det? Jaha, då skall John vara snäll och läsa upp
versen.”

Härpå följde några med låg röst uttalade ord, som de
uppmärksamma åhörarne ej kunde uppfatta.

Och nu lyftes förhänget i höjden.

Det var en förtjusande tafla, som presenterade sig för
åskådaren.

Dekorationen föreställde en lummig lund, i hvars midt
ett altare var upprest, framför hvilket Marguerite Alströmer
i sin hvita dräkt var placerad. På det blomsterprydda altaret
stod den allra älskligaste amorin med djupa gropar i de
knubbiga barnarmarne, ett illmarigt uttryck i de blå ögonen
och ett skälmaktigt leende kring rosenmunnen. Han var till
den grad ”mignon”, att damerna började hviska till hvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free