Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra, att man kunde frukta för att den lilla ängeln skulle
lyfta sina gyllne vingar och försvinna ur deras åsyn.
Pilarne lågo framför honom på altaret som en knippa
solstrålar. Med båda de små händerna höll han en stor
lagerkrans. En liflig rörelse grep åskådarne, herrarne klappade
i händerna och ropade vivat, damerna viftade med sina
näsdukar.
John lät sig ej bekomma. Utan att visa spår till den
allra minsta blyghet och utan att stappla på ett ord, läste
han högt och tydligt, långsammare och med bättre
deklamation än på förmiddagen:
”Min moder Afrodite är, som dig Apollos lager sänder,
din hjässa pryder jag därmed, tag kransen från gud Amors
händer!
Du har vigt in vårt nya hus, som helgadt åt Talia blifvit.
Vi tacka dig för allt hvad skönt och ömt och ädelt du oss
gifvit.
Jag från Olympen kommit har att kröna konsternas prästinna,
du som till tårar rört i kväll hvar känslig man, hvar ömsint
kvinna.”
Ett sorl gick genom salen. Nu trädde Marguerite
Al-strömer ett par steg närmare, som aftaladt var, för att
bekransas. Hon stod med nedfällda ögon och väntade. Men
ingen krans sänkte sig ned på hennes hufvud.
I stället hörde hon den af Afrodite från Olympen sände
guden högt och tydligt och med samma ton, som om han
ännu deklamerade, säga:
”John gör det inte.”
Så ljöd det en susning genom luften. Marguerite
Alströ-mer såg hastigt upp. Därnere i kulissen stod fru Hall och
tog sig förskräckt åt hufvudet, som blifvit träffadt af den stora
lagerkransen. Den höga, konstfullt uppsatta koaffyren, som i
afton väckt så mycken beundran och afund, hade på ett be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
