Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han instrumentet, på hvilket en annan spelade, och han
lyssnade till tonerna, som om de voro gudaingifna. Men var
det han själf som spelade, så hade han aldrig förr spelat som
i denna stund. Han tyckte, att han som Orfeus skulle
kunna förmå människor och djur och träd och plantor att
lyssna. Han kände, att de toner, som sjöngo och kvittrade
och jublade ur instrumentet, hade makt att draga allt lefvande
inom sin trollkrets. Han undrade hvad eller hvem som först
skulle komma.
Värdshussalens dörr gick långsamt upp, och en hög,
mörk gestalt stannade orörlig på tröskeln. Till den grad
orörlig och spöklik stcd han där, att hans inträde ej störde
konstnären i hans inspirerade spel. Han visste ej rätt om
det var en lefvande varelse, som kommit in, eller om det
var en syn han såg. Säkerligen var det en syn, framkallad
af hans inbillning, ty ingen i salen tycktes ha lagt märke till
den främmande mannens inträde. Det var först, då sista
stråkdraget farit öfver strängarna och den svartklädda
gestalten tog några steg in i rummet, som kammarmusiker Feldt
började undra hvem denne senkomne man kunde vara och
hvarför hans inträde, som nu först blef observeradt, väckte
en sådan till bestörtning gränsande förvåning hos de öfriga.
som reste sig upp och vördnadsfullt hälsade den främmande.
Den nykomne var ej en gubbe, men han var en person, som
visserligen redan hunnit, ja, öfverskridit medelåldern. Han
var af en reslig växt och helt och hållet svartklädd.
Anlets-dragen voro allvarliga och högtidliga, hållningen ädel men
hela företeelsen så egenartad, att den hvar som helst måste
väcka uppseende, till den grad kontrasterade den förnäma
hållningen och det förstelnade i ansiktsdragen med det
omisskänneliga intrycket af att denne man bar på en tung börda
och var nedtryckt af ett stort bekymmer, för hvilket intet
beklagande eller medlidande tåltes.
Den nykomne gick rakt fram till den gamle ordföranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
