- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
221

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i musiksällskapet, hälsade artigt på honom och bad på ett
förbindligt sätt om ursäkt för att han gjort sitt inträde.

”Jag bor här i rummet näst intill och har därför redan
jouerat af er sammanvaro, men jag vill ej längre göra detta
eder ovetande. Tillåter ni, att jag än vidare får njuta däraf
i eder krets?” sade han.

”Det är oss en stor ära,” svarade den tilltalade bugande
och bjöd den främmande sin karmstol, som denne dock
nekade intaga.

”Det är eder plats, min herre, och icke min,” sade han
och bar själf en rankig rottingstol till ett hörn af salen, där
han satte sig.

”Hvem är denne främling?” hviskade kammarmusiker
Feldt i sin grannes öra.

”Det är den detroniserade kungen af Sverige, Gustaf
den fjärde Adolf, som under namn af öfverste Gustafsson bor
här å gästgifvaregården,” hviskade den tilltalade lika sakta
tillbaka.

”Är det möjligt! Hur tiden ändras! Jag såg honom vid
ryska hofvet anno nittiosex, samma år som kejsarinnan
Katarina dog, då han friade till storfurstinnan Alexandra. Vi
fingo lära oss en hel hop svenska melodier för hans skull.
Jag skulle aldrig kunnat igenkänna honom. — Det är öfver
trettio år sedan dess. — Men jag skall inte hviska — han ser
hitåt. .

”Jag hoppas, att jag inte stör eder sammanvaro, i så
fall skall jag ofördröjligen aflägsna mig,” hördes nere från
salen en röst, som ville vara älskvärd och mild, men som
ljöd ganska otålig och irriterad. ”Vill ni fortsätta med ert
vackra spel, eller är jag på något sätt till öfverlopps? Jag
hade hoppats, att en musikälskare till ej skulle genera
herrarna, men om så är —”

Gustaf Adolf reste sig hastigt upp, bugade sig stelt och
gjorde min af att lämna rummet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free