- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
224

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nej, må träldomens blotta namn
edra vreda vålnader väcka,
och er arm sig hämnande sträcka
ur den eviga nattens famn!

Gustaf Adolf minnes, när han hörde denna sång första
gången. Det var salig kungen själf, som med blixtrande
ögon reciterade dessa stolta ord för sin lille son och lofvade
honom, att han på Stora operan skulle få höra dem sjungas
af sångaren Stenborg, härnäst operan ”Gustaf Vasa” komme
att gifvas. Gustaf Adolf lägger handen för ögonen och lyssnar
med hela sin själ till denna ståtliga melodi till dessa ännu
ståtligare ord, som endast ljuda för honom. Han ser den
Stora operan i Stockholm, han ser salig kungen i denna sal,
där han skulle möta sin baneman, hela hofvet sitter galaklädt
omkring honom. Gustaf Adolf ser dem alla, som de bruka
sitta, damer och kavaljerer — där Armfelt — där Essen, där
Wachtmeister — där grefvinnan Höpken, där fröken
Ruden-schöld, där bakom hans egen stol Rosenstein —

Hur hjärtat klappat i hans barm, då Stenborg med sin
smältande röst hade börjat sjunga sin invokation.

Rosenstein hade i anledning af aftonens föreställning talat
med sin discipel om dessa vördade fäder, Sveriges hjältar
och riddersmän, om Engelbrekt, om Sturarna, om Gustaf
Vasa, om Gustaf Adolf, om Karl den tolfte och om hans
egen fader. Rosenstein hade sagt, att han hoppades, att en
gång åhörarna af denna åkallan ej allenast skulle tänka på
dessa och många andra svenska hjältar och riddersmän utan
också på honom själf, en ny Gustaf Adolf–––––––

Det var dessa ord, på hvilka han tänkt och för hvilka
hans hjärta klappat, då han första gången hörde denna
melodi. Gustaf Adolf för hastigt näsduken öfver ögonen,
han minnes hur många gånger som han sedan i denna
förfärliga sal, där hans fader blifvit mördad, hade måst lyssna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free