- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
225

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 i?V*

till denna sång. Alltid hade hans hjärta klappat, då han
hörde denna melodi och dessa ord. Men han hade aldrig
sedan den förfärliga stunden kunnat tänka på annat än på
den sista af dessa ädla skuggor, vördade fäder, på den blodiga
skuggan af hans dyrkade fader. . .

Åter steg melodien och växte under den konsterfarnes
händer och tystnade så plötsligen.

Gustaf Adolf kände, att den främmande konstnären
skulle spela något mera för honom, och han satt i spänd
väntan på hvad som nu skulle komma. Det ljöd några
preludier och löpningar, af hvilka man intet kunde döma.
Gustaf Adolfs sinnesrörelse, medan han satt så och väntade,
höll på att taga makten från honom. Han längtade efter att
få höra några välkända melodier, och han fasade för att han
icke skulle kunna bemästra sin rörelse, ifall musikern spelade
på alltför ömma strängar i hans eget bröst. Men själfva väntan
på hvad som nu skulle komma var i alla fall det svåraste
att uthärda. De tunna hvita händerna darrade, och det
ryckte i underläppen.

Kammarmusiker Feldt spelade: ”Fjäriln vingad syns på
Haga”.

Då först melodien blef honom klar, kunde Gustaf Adolf
ej tänka på annat än hur det var möjligt, att Feldt kunde ha
fått den idén att spela just denna melodi för honom. Men
plötsligt flög det genom hans hufvud, att konstnären
säkerligen hört den i Petersburg, där kejsarinnan Katarinas
kapell som oftast brukade spela denna melodi för att fägna
grefven af Haga. Då han gick med storfurstinnan Alexandra
förbi musikläktaren, brukade hon ropa upp till musikanterna:
”Spela Haga!”

Och nu spelades Haga. Först själfva melodien som
tema. Intet, tyckte för detta kungen, kunde gripa honom
som just denna melodi. Det var bilder af Haga, som
upprullade sig för honom, ty han kände och mindes hvarje ord

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free