Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur LA MOUCHE.
Öfver Paris hvälfde sig en mörkblå sommarhimmel med
drifvande florslätta skyar; solen stod högt på fästet och
kastade en oändlighet af värme och ljus öfver
Tuilerieträd-gårdens sandade gångar och saftigt gröna gräsmattor.
Ensam på en stenbänk i skuggan af ett blommande
akacie-träd, hvars krona tecknade sig mot luften som ett virrvarr
af konstfullt knypplade spetsar, satt en kvinna och följde
med drömmande ögon springvattnets tusen gnistrande
diamanter, som dansade upp och ner i det blå.
Hon hade gått sig trött på världsstadens vimlande
bule-varder och vikit af hit in för att söka hvila och svalka. Det
feberaktiga lifvet på gatorna, skriken och ropen, vagnarnas
buller och de tusen brådskande människornas fotsteg — allt
trängde hitin som ett dämpadt sorl, och luften under trädens
kronor var svalkande ren.
Sparfvar och dufvor hoppade, sprungo, flaxade af och
an i det våta gräset. En och annan ledig blusman läste sin
tidning i skuggan af ett träd. En och annan uniformerad
medborgare lät sin älskvärdhet spela öfver någon näpen
jungfru.
Då och då kom en flock lekande barn stormande förbi
bänken, där den unga kvinnan satt, och hon följde dem med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
