Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett egendomligt uttryck, på samma gång varmt och skyggt,
i de blå ögonen.
Hon tycktes vara tjugufem år. Kring hennes lilla
fågelansikte med de stora drömmande ögonen och den skälmska
uppnäsan hängde det ljusbruna håret i lockig rikedom. Det
var ett ansikte, i hvilket alla motsatser tycktes ha stämt möte:
käckhet och svårmod, lefnadslust och besvikelse. Dragen
voro mjuka som ett barns, hyn sjukligt blek, munnen liten,
med ett par röda läppar som tycktes törsta efter lifvets lycka;
men kring denna lefnadsglada mun hade lifvets tunga hand
rispat två skarpa, nålfina streck.
Det lilla ansiktet behärskades fullständigt af de stora
gråblå ögonen, hvilkas uttryck alltid låg som ett återsken
öfver dragen.
Hon var klädd enligt tidens mod. Öfver sin mörka
sidenklänning bar hon en mantilj af svarta spetsar. Ärmar
af linong pöste från armbåge till handled. Ett luftigt
konstverk af svart låg lätt öfver hennes hår. I ena handen höll
hon sitt parasoll, i den andra ett hoprulladt nothäfte, sirligt
ombundet med ett ljusrödt sidenband.
Allt i hennes dräkt och hållning tycktes antyda parisiskan ;
blott icke ögonens drömmande uttryck.
Hon hade suttit där länge. Nu såg hon på klockan,
reste sig och började gå framåt med små korta steg genom
den breda midtallén. Den spensliga gestalten i den svarta
dräkten tecknade sig som en liten insekt mot den hvita sanden
i det oändliga perspektivet.
Hon stannade ett ögonblick vid midtpaviljongen framför
Foyatiers Spartacus, som med en hotande åtbörd lyfte sin
knutna bronshand mot Tuileriernas slott. Det var som om
denna bildstod väckt något minne till lif, ty hela hennes
ansikte lyste plötsligt upp. Men det slocknade hastigt — hon
vände sig om och gick vidare öfver den solstekta Place de la
Concorde, där springbrunnarna plaskade och den jättelika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
