- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
237

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

0 0 • ..-O o* -, o–., 0 *.,. 0r’«..’0.

• t- "’ ’-’■■■ 1 ...———— ■ ......——— V

”Ni kommer där nerifrån, hör jag?” sade den sjuke,
och hon tyckte sig förnimma ett svagt eko af en suck, som
dog bort.

”Ja, jag har fått i uppdrag att öfverlämna —” hon kunde
icke finna ett ord mer, visste knappt hvad hon sade, så
upprörd var hon. Hon räckte nothäftet ner mot sängen,
och det mottogs af samma genomskinliga sjuklingshand, hvars
mjuka tryckning hon nyss förnummit.

”Är ni fransyska?”

”Ja och nej. Jag är tyska, men har lefvat min mesta
tid här i Paris.”

Hennes ögon hade börjat vänja sig vid den skumma
dagern, hon såg nu, hur mannen i sängen löste sidenbandet
kring notrullen och lyfte hufvudet från kudden för att
kunna läsa.

Hon såg och såg på detta egendomliga hufvud — ett
lidande Kristushufvud från någon af de italienska mästarnas
taflor. Pannan var utomordentligt fast modellerad, dragen
af en regelbunden, fängslande skönhet, och han föreföll yngre
än hon tänkt sig; men de förlamade ögonlocken gåfvo ett
liflöst och dödt uttryck åt hans ansikte, sådant det aftecknade
sig mot den hvita hufvudkudden, inramadt af ett gråsprängdt,
kortklippt helskägg och af det mörkbruna håret, ur hvars
rikedom ett och annat enstaka silfverstrå glänste fram.

”Säg någonting,” afbröt han nu tystnaden med samma
nervösa, en smula otåliga uttryck som förr. ”Jag tycker om
er röst — den har mjuka och vackra tonfall.”

Hon lyste upp.

”Hvad skall jag säga?” sade hon sakta och dröjande.
”Jag känner samma lust att tala hellenernas tungomål, som
ni själf har berättat, att ni kände inför Goethe i Weimar.
Och mina blickar dragas ovillkorligen till sidan för att söka
efter, om icke en näktergal gömt sig i någon vrå af ert
sjukrum.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free