Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så lågo de länge, kind mot kind och bröst mot bröst,
den klagande smärtan och den stumma sorgen. Där hördes
intet annat ljud än hennes gråt. Med sin darrande hand strök
han gång på gång lugnande öfver hennes kind.
Småningom stannade gråten af, men hon låg kvar i
samma ställning, med slutna ögon, tryckande sin våta kind
mot hans. Då och då gick ännu en skälfning genom hennes
kropp — en dyning efter sinnesstormen.
Plötsligt kände hon hans händer läggas en på hvar kind.
Han lyfte hennes hufvud, och när hon såg upp, såg hon in
i hans blåa öga, som betraktade henne med öm och vemodig
uppmärksamhet. Så drog han henne åter till sig och tryckte
en lång varm kyss på hennes panna.
”Gå nu,” sade han, och rösten hade en underligt brusten
klang.
Hon reste sig, fick på sig kappa och hatt och gick mot
dörren. På tröskeln vände hon sig, och blicken flög tillbaka
öfver detta sjukrum, som rymde så många af hennes lifs
vackraste, lyckligaste, sorgligaste minnen. Det kom öfver
henne en tryckande aning.
”Kom i morgon, hör du? Icke utebli!” ljöd det ännu
en gång från hans bädd. Hon drog en suck af lättnad, och
i det hon hastigt gick genom det yttre rummet, tänkte hon:
Ja! Ja! I morgon! — Det var som om hoppet behöft ett
ord att klänga sig fast vid för att kunna hålla de mörka
aningarna borta.
Men morgonen efter låg hon i feber och talte
osamman-hängande ord, än med ett tonfall, mjukt och varmt som en
kärlekshviskning, än med skräckens skrällande röst, än med
ångstens skälfvande, än med lidelsens brådskande, brusande.
Armarna voro i ständig rörelse ofvan täcket. Än smekte
de darrande händerna ett osynligt något, än vändes de mot
tomma luften, som ville hon med de vidt utspärrade, smala
fingrarna hålla någonting från sig. Då stirrade hennes feber-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
