Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.O” -.. o •...o-.., o -. –O 0 O 0
bedjande att såret måtte läkas. Jordskalf och pest och örlig
— allt blir ansedt som straff af högre makter, och man
utspekulerar religionen för att blidka de vredgade gudarna. —
Han studerar läkarevetenskaperna och börjar se människan
som resultat af naturens samverkande krafter. Liksom ett
kråkägg genom rent inre nödvändighet alstrar en kråka och
ett dufägg en dufva, så bli kanske också människorna af
någon ännu okänd inre naturnödvändighet goda eller onda?
Caligula finner lust i att göra ondt, och Titus har sin glädje
af att göra godt, men ursprungligen voro kanske bådas själar
lika hvarandra som hvita blad, fast lifvet skref det ena fullt
af skurkstreck och det andra fullt af goda tankar? Af ett
granfrö kan det omöjligt spira upp en björk, och af ett
gökägg blir en gök, äfven om en dufva rufvar ut det. —
Han dissekerar hundar, kattor, grodor och människor —
och konstaterar en slående invärtes likhet, finner samma
organ, som funktionera på ungefärligen samma sätt.
Människan är den finaste och sinnrikaste af dessa lefvande
maskiner, men han söker förgäfves spår efter själen, som
skulle skilja henne från djuren; han granskar glandula pinealis
under förstoringsglas, men upptäcker ingenting.
Vid nitton år kreeras han till medicine doktor. Hans
studier ha dock icke varit inskränkta till examensfacket. Han
har läst en hel del af den moderna litteraturen: arbeten af
Voltaire och Rousseau, Condillac och Helvetius — framför
allt har han studerat La Mettries skrifter, ty de stämde närmast
med hans egen lifsåskådning. Han har stannat vid det
resultat, hvartill hans egna iakttagelser ledt honom: att
människan är en sinnrik maskin, hvartill urbilden en gång
skapades af det högsta väsendet, men som i allmänhet sättes i
gång af en inre naturnödvändighet och upphör att gå, det
vill säga att lefva, genom en annan inre nödvändighet: när
maskineriet är utslitet eller af någon anledning kommer i
olag. Denna maskin regleras af själen, som bestämmer hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
