Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.O*’X. O 0
:.t- .......... ■" < ■ .1 ... i i...—.........— ■ y
människas handlingar och som möjligen är en automat, till
ytterlighet känslig för intryck utifrån, liksom de blomkalkar,
hvilka öppna sig för solen och sluta sig för mörker, kyla
eller ovarsam beröring.
Att njuta lifvet kan då icke vara annat än hvar människas
naturliga rätt; men hon har den plikten att icke göra
intrång på andras rättigheter, i hvilket fall hon riskerar att
själf nödgas lida intrång af andra. Och hon bör njuta med
måtta, ty alla öfverdrifter hämna sig, och i sina lidelser lefver
en människa alltid för högtryck. Men en maskin, som arbetar
för högtryck, kommer lätt i olag och blir i alla händelser
tidigt utsliten.
Hvad är godt och hvad är ondt? Hvad är rätt och hvad
är orätt? Allt traditionella begrepp, som stifta lagar för de
fåkunnige men icke för den, som genomskådar begreppens
relativitet. Hvar starkare ande skapar sig sitt eget ideal,
och hvar människas lif styres efter en inre kompass, som
automatiskt utpekar hennes väg. — För egen del har han
alltifrån barndomen förnummit en brännande längtan efter
att vara nyttig, uträtta någonting till gagn för människorna;
och denna längtan har, lika mycket som hans sinnens
ungdomliga trånad, bestämt hans väg.
Han har irrat och gått vilse; det hör lifvet till. Hans
hjärta var från ungdomsåren fylldt med många illusioner;
också han har en gång drömt om en kärlek, ren som
morgondagg, gnistrande af himmelns ljus. Men drömmen blef borta
mellan hans händer, då han försökte gripa den. Dagen skred
fram, och solen brände hett, och illusionerna blefvo till hvita
moln i det blå!
Som ung student drefs han in i förhållanden till många
kvinnor; det var tidsfördrif, det var sinneslek — ty hans
hjärta hade en gång varit fäst vid en: en jungfru med solsken
lill hår och två Venus-speglar till ögon och en hållning som
en ung hind. Hon hette Veronika och liknade blomman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
