Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Heidenstam och Levertin : inledning af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
f. d. — men Heidenstams sagosyn visade ej vår mannaålders
kämpelik i kistan:
Där låg ej som jag tänkt mig den
vår mannaålder jordad.
Vår mannaålder väntar än.
Vår dag är ofullbordad.
Sverige var ”Den sofvande systern”, det skulle vara målet
för vår ärelystnad, vår strid, vår lefnads värf i stort och smått.
Andra dikter voro mäktigare än just dessa i denna underbara
diktsamling, som synes mig härligare och större för hvar
gång jag återvänder till dess bländande och djupa guldgrufvor,
men just den linjen till patriotism och häfdadikt var
Heidenstams närmaste väg. Med Svenskarnas lynne och Karolinerna
gjorde han det andra stora brottet mot ”tidsandan”, det andra
viktiga uppslaget i vår litteratur och uppfattning. Det fanns
helt visst många entusiaster för det svenska och vår historia
äfven vid denna tid, men deras stämmor hade en underlig
förmåga att skära sig och ljuda falskt: deras svenskhet var
värn mot framåtskridandet, deras historism var motstånd mot
utvecklingstankar. Nu kom en annan syn på oss själfva, vårt
forna och vår sträfvan, som ryckte med och antände. Det
låg i tiden, men Heidenstam ägde lösningsorden.
”Svenskarnas lynne” väckte blandade känslor i den
krets af socialt och kulturellt vänstersinnade personer, som
främst omgifvit den unga, uppväxande litteraturen. Den
hade ju två då ytterst betänkliga sidor: dels hyllade den
vårt lynne, trodde på dess möjligheter och siade om dess
framtid — trots all agan, trots hånet och sorgen öfver lytena
—, dels var den aristokratisk och betonade det aristokratiska
hos oss som vår egenart, d. v. s. som vår förtjänst. — Än mer
förskräckelse måste det väcka, när ryktet kom ut, att Heidenstam
skulle skrifva om Karl XII. Hade inte Strindberg gjort
honom omöjlig? Kunde något bedröfligare hittas än denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/snl/21/0018.html
