Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Vallfart och vandringsår - Glada gudars hjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”...•O—-.•0*w0*»«.-0’-O”«..-o.
Glada Gudars Hjälp
och gick så tungt, att hälleberget sprack
och sandstenslejon och pyloner föllo
som torn och hästar på ett bräde schack!
”0, mödrar! O, mödrar!” ropade en röst från gatan.
”Det är jordbäfningen som kommer. Barnet och krukan
betunga edra steg — båda kunna ni ej rädda!” — Därefter
klingade tusentals krukor hela gränden bort igenom och med
smällande skor och lättade steg aflägsnade sig de flyende
kvinnorna.
Den starke vattendragarn lyfte flickan
lätt som ett barn och hade redan sträckt
sin hand till låset, då hon drog hans hufvud
mot sitt i värmen af sin andedräkt.
Hon låg där vid hans bröst med armen om
hans svarta nacke. Hon var ej sig lik.
Hon låg så blundande, så lugn som döfvad
af faran, bullret och af folkets skrik.
Hon hviskade, hvad minst af allt han tänkt.
”Vårt hus skall störta. — Si, du har mig här!
Du var mig hemligt kär i lifvets dagar,
den natt jag dör är du mig dubbelt kär.
Hvart vill du föra mig? Du vet jag säljs
åt förste köpare min far kan skaffa.
Blif kvar i natt! Här fattas ett ’i morgon’,
och utan det kan aldrig far min straffa.”
Hur noga mindes han ej bagarns hot
att sälja flickan redan inom året
till rika gråhårsgrannen midt emot,
som satt med fotterna på varma krus
3. — Nationallitteratur. 21.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
