Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Vallfart och vandringsår - Glada gudars hjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hade elfva hustrur i sitt hus
och tand af vax och mage som ett hvalf.
En skäppa silfver skulle flickan kosta,
fast grannen prutade och bjöd en half.
Han kysste hennes hår, som fäste vid
hans läpp en liten kula hårdnad deg.
Han vred så nyckeln, som bar åtta skären,
ur stängda låset, räckte den och teg.
Men när hon tog den, lyfte den och gick
till fönstergallret, sjöng det för hans öra:
Nu har du låst din egen graf, min son.
Var vattensäcken dig för tung att föra?
Tag dock förnuft och rym med flickan raskt
till berget, där som barn du vaktat svin!
Låt sedan bagarn tro, att dottern sofver
som jungfru under Ninives ruin!
Den gamle bagarn hade byggt sitt hus
af kvadersten, som skulle krossa båda.
En yngre bagare han skulle byggt
af ler och strå, hvars fall var utan våda;
och strå och lera höll ihop för resten
som lim och trä, som konungen och prästen.
Nu höll hon genom fönstret denna nyckel,
som ensamt kunde öppna återväg
till glada lifvet, där hon lärt att älska
sitt stora tråg, sin späde och sin deg.
Där vattendragarn, när de slutat baka,
höll upp för ögat hålet i en kaka
och stannade med jättebreda skridt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
