Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Vallfart och vandringsår - Glada gudars hjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och blinkade och lät sitt öga säga:
Ditt bröd är bagarns, är ditt hjärta mitt ?
— Och där om natten blek af fröjd hon hört
den gamle bagarn, när med lyfta händer
och hvit af mjöl han sjöng vid ugnens sken
förgätna formler, myter och legender.
Från axeln ströks af gallret skjortan ned.
Den blanka ringen sken på öfverarmen,
där den låg utsträckt på det breda block,
som, fäst med krampor, stödde fönsterkarmen,
— ett sandstensblock, som bagarn brutit ur
en rasad kungagrift det förra året,
och där i nött relief en furste höll
ett knippe slagna negerfolk i håret.
”0, söner! O, söner!” ropade en röst från gatan. ”Er
spade och er sjuka far betunga era steg. Båda hinna ni ej
rädda!” Därefter hördes tusentals spadar kastas i stenarna
hela gränden bort igenom och med lättade steg aflägsnade
sig de flyende männen.
”Att rymma?” Flickans röst var kärf och hård.
”Nej, med den största stund, mitt lif består mig,
vill jag förgås och aldrig se de år,
då du tar flera hustrur, då du slår mig!”
Hon lät den hala nyckeln sakta glida
allt längre ut på fingret — tills den föll.
Men när den klang i gränden, for hon samman
och grät mot bagarspaden som hon höll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
