Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Dikter - Barndomsvännerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och matat sin kärestas hämpling med frö,
ser ändå med sneda blickar på storken.
De djupa känslornas orgelmusik
först spelar, när kärleken söfts i ditt hjärta.
Är modern ej mer än en smekande snärta?
Men det barn, som hon kysser, är kärlekens lik.
På gudarnas berg, där förgäfves mot tiden
den åldrade härskarn lyft brustna egiden
och den tragiske Bacchus står grånad och stum,
där sitter oföränderligt dum
den feta Venus som lollan från landet
och flätar i håret det prydande bandet.
Jag tänker mig alltid gudinnans gestalt
med det blondaste hår, som en kam koafferar.
Hon glöder aldrig; hon blott transpirerar.
Blondinerna äro som bröd utan salt
och säga den största grodan vid bordet.
Det svarta håret, det gömmer ett kallt
och trolöst begär, som för knifven vid mordet,
och aldrig jag drömt under krona och krans
det tagel, som Gud gaf hästen till svans.
Men det mjuka, varma kastanjebruna
som under Correggios pensel brann,
åt det vill jag räcka ditt äpple, Iduna,
ty det håret, det håret bedårar en man.
Alltnog: kring de bländande skuldrorna hänger
det blondaste hår, som har krullats på tänger
och virats med rubler och åkt efter spann.
Hon klappar första ridknekt på hakan
och bär hans stallukt till kejsarens lakan.
Kom aldrig med tankar — dem strör hon som dun!
Drag handskarna af och smäll Cypris på rorna
och mys och trampa henne på skorna;
det skämtet förstår den gudomliga frun.
4. — Nationallitteratur. 21.
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
