Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Dikter - Barndomsvännerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon satt i sin sorg som en tidig höst,
där blommorna alla stå kvar men förfrusna.
Men den stund han steg öfver tröskeln het,
då slöt hon stilla hans händer i sina.
Då sade hon allt som i år af pina
hon tigande endast hemligt begrät.
Då föll en isande dager på tingen
och öfver den svarta dräkten på knät
hon gaf honom darrhändt tillbaka ringen
och talte så tyst, att på fönsterträt
satt sparfven i lugn och pickade vingen:
— Min kärlek lefver. För mig är han världen,
för dig blott värmen vid husliga härden,
där snart du skall huttra, när flamman förgår.
Nu skulle jag stått i min soliga vår!
Du skall ej i länkar gå smidd vid min sida
tills vi frukta hvarandra och hata och kvida.
Jag ber dig att glömma. Jag sluter min famn
för att längta och längta till sömnen på båren.
Men jag vet, att stark som en andehamn
med den kedja jag håller dig kvar sedan våren,
som af minnena flätats och sirats af åren
med tusende stenar af djupare sken
än kärlekens frätande helvetessten.
När helst du en annan kvinna vill räcka
den ring som jag slet från mitt finger varm,
skall du bleknande stanna och ögat betäcka
och förlamad och vaknande hejda din arm.
Vi möttes mellan två evigheter —
och vi lämna hvarann — och jag tror att du gått.
Det är irring blott! Det är villa blott.
Här sitter grubblarn med cirkeln och mäter
den fläck, där hans tankar trampa i ring
som ulfvarna ängsligt gå buren omkring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
