Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Dikter - Barndomsvännerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur på golfvet och fönstrets karm i ditt rum
syrenernas breda skugga försvinner
till ett glesnande nät af kvistar och streck,
fast molnlös än solen på rutan brinner.
Han famnade henne så hårdt som i skräck
två drunknande famnas på sjunkande däck,
ty hon var och hon blef för hans hjärta den enda.
Likt fordom som barn de bortåtvända
och skrämda lyddes från klyftans spång
till djupets underjordiska flöden
de hörde ur hotande fjärran en sång
af obevekliga kommande öden.
Nu nalkades bröllopets heliga dag
med slamret af trattar och hamrande slag.
Ren humlevinet på kannorna hälldes.
Kring förstugugången ren björkarna ställdes
som hedersvakt i skyldrande rad.
De fetaste hönsen för yxan förblödde.
Hvart golf blef löfvadt och systrarna strödde
ur såll på trapporna rosenblad
och klädde till kyrkofärden en skrinda
med slöjor, som gömts genom vinter och vår
från alla de mör, som sin myrten fått binda
där uppe på gården sen femtio år.
Men gömd på sin kammare satt hon allena
och lät sina systrar brådska och tjäna.
Hvar timme lång som en lefnad vardt.
På skötet låg hennes bruddräkt af svart,
ty det hvita passade blott för de unga.
I sitt ödes himmel, den molniga tunga,
hon stirrade in med stormande bröst
mot en natt, som hon aldrig såg ljusna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
