Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Dikter - För mig finns ingen väg från hemmets dörr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lutad som han kom han gick ur salen.
Ren steg han ned från hvälfda förstusvalen,
af trålarna, af mor och maka följd.
Ren gick han bort, men som om foten tvekat
vardt gången dröjande; han såg och såg
kring blomsterliden, dit den gamle pekat.
Han såg ej offerhuset, hvilket låg
med öppen hall, där skydd mot sol och väder
af glesnadt tak likt i en stjärnströdd natt
en bild af Frö med träansikte satt
och ljung om håret och scharlakanskläder.
Han såg ej stigen där på vågstänkt näs
den hal och buktad som en orm i sanden
från gårdens tröskel ringlade mot stranden.
Hans öga stirrade på markens gräs.
Där skulle säkra dödar brådstört spika
hans bröst vid torfvan på hans faders jord.
Kom med! sjöng hafvet. Skot och taljor skrika
och seglet hissas! Människorna svika,
men äfventyrets lycka bor ombord!
Han såg blott slätterna, de ändlöst ljusa.
Han hörde endast ax och buskar susa.
Hans kappa föll och alla veko undan.
Han dröjde än. Likt när i djup begrundan
han fordom stannade på manstarkt ting,
stod han, en fader i de sinas ring.
Han tog sin husfrus hand, och långsamt båda
till högbänk vände, bidande den stund,
då bakslugt vilda ögon skulle skåda
ur hopasvepta kappors mörka sprund
och lömska steg och tjut af stenad hund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
