Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Dikter - För mig finns ingen väg från hemmets dörr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Verner von Heidenstam
med rep för harfven. Sädet skjuter brodd,
och snabbare än några veckor fara
den onda grödan mognat till att slås.
Då samlas likt en lustig skördeskara
de hycklare och tjufvar, som sprängt lås
i öde mörker utan risk och fara.
Den smala hand, som stjäl, förstår ej den,
som slår till döds en man på öppna vägen.
Hvar dygd en tjuf beröfvar andra män,
den visar han för världen som sin egen.
Dröj icke husvill under egen ås!
Liksom ditt rykte skall ditt hem förgås.
Snart sopar vinterstormen snön från vägen
kring tomma spiltor och kring fallna bås
och dammet ligger som en duk på borden.
Du ägt en lycka af det höga slag,
som gudar skänka kvällen till den dag,
då deras vilja böjer oss till jorden. —
Väl Kolskäggs bittert mörka stämma trängde
till allas öra, men hvart öga hängde
vid bäddens spåman, som med rynkadt bryn
mot öppna dörren såg som mot en syn.
Han teg. Han reste sig i trånga sängen
så grå på kinderna som en förblödd.
Med darrhändt finger och af andra stödd
han pekade ur mörka vrån mot ängen
där herden förde hjorden vid sin staf.
Det var hans svar, det enda som han gaf.
Då höjde Gunnar ifrån Lidarände
sin hand från bäddens nötta kant och spände
beslutsamt bältet, ren i kappan höljd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
