Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Karolinerna - Det befästa huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Låt mig i stället stå skyltvakt,” sade han, ”bara en
timme.”
”Nej, nej. Konungen har tillsagt, att jag skall stå här
vid ingången.”
”Ack, den konunk! Jak känna honom. Jak vill göra
honom glad, tala filosofi, berätta histoires galantes. Han
alltid amuserad höra om älskare, som äfventyrligt speta genom
fönster! Han ofta beskådar sides ifrån fruntimbret, når det
är skönt. Det finns för hans imagination, blott icke för hans
kött, ty det är utan känsel. Unt er is schiichtern. Vill den
sköna en gång tråda honom under sin sitensko, hon skall
själf attackera men spela att fly och alla antra skola
mot-sträfva liaisonen. Hans aller stormächtichsta fru farmor
ruinerat allt med att skria : Mariage, mariage! Könich Carolus
är från topp till sula lik de svenskes dronning Kristina, fast
af verkligt mankön. De båda skulle suttit gifta met hvarantre
på samma tron, das wäre ein nettes Pärchen jewesen. Å,
pfuj, pfuj! — Ni svenske! Sprängriter en man sina hästar
och låter folk och rike massakreras, han är dock renhjärtat
och supremus blant alla, bara hans blot är för trögt för
amourer. Å, låt mig fara! Jak känner renhjärtate heror, som
varit trofast verliebta i tu tre olika jungfrur eller fruar i en
och samma vecka.”
”Ja, vi äro sådana, vi äro sådana. Men för Kristi
barmhärtighets skull gnid ännu en gång min hand! Och förlåt
mig min jämmer och mitt stönande.”
Tätt innanför porten, som icke kunde slutas, lågo de
nedhuggna kosackerna, hvita som marmor af rimfrost. Den
gula himmelen grånade, och allt mångstämmigare och
närmare ljödo i skymningen de klagande ropen : Ohahå! Ohahå!
Ohahå!
Nu öppnade konungen sin dörr och kom ned öfver
gården.
De smärtor i hufvudet, af hvilka han börjat lida, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
