Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Karolinerna - Det befästa huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ökats af ridten i blåsten och gjorde blicken tung. Ansiktet
bar spår af ensamhetens själsstrider, men allt eftersom han
närmade sig, återtog munnen det vanliga förlägna småleendet.
På tinningen var han ännu sotig efter muskötskottet.
”Det friskar på,” sade han och framletade ur rocken
en brödkaka och bröt den i tre delar, så att hvar och en
fick lika stort stycke som han själf. Därefter lyfte han af
sin ryttarkappa och häktade den själf om den vaktgörande
fänrikens axlar.
Brydd öfver sin egen handling grep han därefter
holstei-naren häftigt i armen och förde honom upp öfver gården,
medan de tuggade på det hårda brödet.
Nu om någonsin, tänkte holsteinaren, gäller det att
med ett fyndigt ordspel vinna konungens uppmärksamhet och
att sedan tala förstånd med honom.
”Slätare härbärge kan hittas,” begynte han, alltjämt
bitande och tuggande. ”Du liebe Z’it. Det minner just om ett
galant äfventyr utanför Dresden.”
Konungen höll honom fortfarande i armen, och
holsteinaren sänkte rösten. Berättelsen var kvick och slipprig, och
konungen blef nyfiken. De grofkornigaste tvetydigheterna
framlockade alltid hans stela småleende. Han lyssnade med
en förtviflad och halft frånvarande människas behof af
förströelse för stunden.
Först när holsteinaren begynte att med listig skicklighet
jämka samtalet öfver till några ord om ögonblickets fara, blef
konungen på nytt allvarlig.
”Bagatell! Bagatell!” svarade han. ”Det är alldeles
ingenting att tala om, endast vi hålla oss väl och soutenera
vår reputation till sista man. Komma skälmarna, så ställa vi
oss alla tre i porten och sticka med plitarna.”
Holsteinaren strök sig öfver pannan och kastade om.
Han begynte tala om de framtindrande stjärnorna. Han
uppställde en lära om att mäta deras afstånd från jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
