Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Karolinerna - Lejonburen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åldringen, vinkade han honom närmare och befallde
Grot-husen att vara dolmetscher.
Konungen sade:
”Säkert är du en vis man. Skulle du också ha mod att
stå där kulorna pipa?”
Num Eddaula sänkte turbanen och strök eftersinnande
det hvita skägget, som räckte ända till midjan.
”Jag hör till sanningssägarnas brödraskap och får icke
tillräkna mig några dygder, men svara mig du, som är en
hjälte! Om dina första lärare sagt dig: Döda icke, döda
icke ens på en glödhög det styggaste och grymmaste bland
djur . . . Om de höga paschorna omkring dig och alla
människor hvar morgon sade dig: Döda icke, ty det är synd.
Blif hemma i ditt rike och vakta skördarna, fast du därmed
ingen berömmelse vinner . . . Skulle du ha mod därtill? Har
du i olyckan mod att ödmjuka dig och erkänna dig besegrad
och förlåta dina fiender och bödlar?”
Konungen rynkade pannan.
”Bör inte en god soldat hellre visa sig ståndaktig?”
”Du som hatar lögnen och aldrig ville att andra skulle
ljuga dig fullkomligare än du var! Hög är din panna och ädel,
stora äro dina ögon, men du har ett ondt veck om din
sammanbitna mun. Man tror att den ler, men den ler icke. Det
är något helt annat som de läpparna förmäla. De fresta Gud.
De säga att din vilja är hans. Du samlade ditt folk och det
blef slaget. När Gud har slagit ett folk, vältrar han ett tungt
klippstycke öfver griften och påbjuder stillhet. Han vill åter
se gula åkrar och lekande barn. Men du fortsätter striden
ensam — och mot honom. Sanningsvittnena, alla de
ståndaktiga, de i medgången ödmjuka, i olyckan stolta, de ha rest
sig ur sina tankar för att se dig — och nu vända de sig bort.
Kanske har ditt folk födt många stora män och konungar,
men kunde väl någon bland dem från begynnelsen stå mer
danad till en ljusens stridsman än du? Du fruktade glömskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
