Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Karolinerna - Lejonburen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En stjärna skulle ha tändts på din graf och brunnit i tusen
år. Men lyckan blef dig mot, ty Gud ville slå dig och ditt
folk. Så fullborda din hjältegärning! Skjut undan den
fåfängliga berömmelsen liksom du försmått vinkannan och
kvinnorna. Gör det ödmjukt eller gör det stolt, hvilket du kan.
Gå bort och sätt dig i de besegrades och de förarmades vrå.
Gå bort och sätt dig som Job på askhögen. Du kan befalla
öfver ditt ansikte, befall också öfver dig själf. Du förmår
mer än du verkställer. Det är det som Gud aldrig förlåter
en hjälte. Aldrig lyfte han på sin högra hand en genomskinligt
renare ädelsten än du, och aldrig slungade han i vrede sitt
eget verk så djupt ned i mörkret. . . och därför älskar jag
dig, ty jag är en människa. Af alla män jag mött, ingen har
jag älskat såsom dig, ingen. Vakta dig, vakta dig, det finns
också andra som älska dig och som äro långt farligare än dina
värsta fiender och belackare.”
”Och hvilka äro de?”
”Narrarna! De ha lagt märke till det vecket omkring din
mun och tyda det på sitt eget språk. Narrarna vända sig icke
bort. De hänga sig fast i kläderna. Narrarna behöfva en
narrhjälte, en lagerhöljd ärkenarr för alla tider och därtill
vilja de kora dig under jubel. Narrarna fråga icke stort efter
hurudan du är. De älska icke människor. De likna de små
aporna, som i palmlunden vid Hidjas sitta hopkrupna på
stengudarna och äta dadlar i solskenet men som skrikande
och förföljande begynna hoppa från gren till gren, när de
höra en människas steg. Konung, döden fruktar du icke.
Gud skall en gång räcka dig den af barmhärtighet i en stund,
då han minns hur din gossehand förde kerubernas svärd.
Djupare skall hans hämnd drabba. Han skänker dig åt
narrarna.”
”Du går vidt i frispråkighet.”
”Jag vill endast rannsaka, hur långt ditt mod räcker, efter
du är en hjälte. Har du mod att dö glömd?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
