Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Skogen susar - Herakles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0 -... O- ’..-©’ .. o %. O"... o* -.. ©.
— - . ;
svartludna varelser, som förstodo att vörda elden och knacka
flintspetsar. I allt annat voro de människoapornas likar.
Med sina brinnande kådstickor flyttade de allt högre och
högre på berget och den natt, när de kommo upp på själfva
den öfversta toppen, där det ännu låg snö, var det fullmåne
som nu. När då månen sken in i deras ögon, skälfde deras
förstånd af en ännu aldrig anad hänryckning, så att de ville
stiga ännu högre, fast det inte fanns några trappsteg i luften
att gå på. Därför buro de fram stenar och byggde sig ett
altare och när de sågo offerlågan stiga, hög och klar, på den
lufttrappa, som inte bar dem själfva, kastade de sig ned i
tillbedjan. Det var det första altaret och från den stunden
kallade de sig människor. Några glömde sig likväl kvar för
att äta rötter och från dem stamma vi bockfotingar. Och
några stodo likgiltiga och kunde omöjligt förstå hvarför de
skulle möda sig att lyfta stenar, då det inte gällde att rasa
och slå sönder. Från dem stamma hästmännen, och deras
förstånd skälfver aldrig i månljuset. Se endast på deras
ögon, som äro orörliga och runda som hål efter en lansstöt!
Vandrare, det är en sorgesam saga som jag berättat dig,
och när vi bockfotingar minnas den, kasta vi gigorna i det
månljusa gräset, men då se hästmännen likgiltigt på oss med
sina runda ögon och tycka, att de äro lyckligare än både
vi och människorna.” II.
II.
Så snart Forkys slutat sin berättelse, haltade Nessos
fram med vattensäcken, och knappt hade hans kropp skymt
månen och kastat sin skugga öfver den hvilande hjälten,
innan denne genast syntes lugnare.
Herakles fattade säcken vid sprundets båda kanter som
en kruka och drack den långsamt i botten. När han hade
9. — Nationallitteratur. 21.
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
