Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Skogen susar - Herakles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och härlig var synen, när hjältarna tågade bort mellan
vårliga vingårdar.
När den sista glödröda hjälmkammen försvann i en
backe, blef hela landet med ens stilla. Slafvarna betraktade
Deianeira från sidan, men hon öfvervakade deras arbete
och såg noga till, att de uppsatte alla bägarna på hyllorna
och tvättade bänkar och stenbord. Då allt var färdigt, gick
hon upp till sitt rum. Hon satte sig framför väfstolen och
sjöng på en dyster akäisk krigssång och vid slutet af hvar
vers slog hon två slag i väfven.
Hon förfärdigade tyg till en skjorta åt Herakles och
ända in på natten hörde slafvarna, så länge de voro vakna,
hur hon satt och sjöng vid sitt arbete. Först då de virat
manteln om hufvudet och somnat på gårdstrappan, sjönk
hon ihop med en så lång och djup suck från hjärtat som
hade den varit hennes sista. Så satt hon i sin öfvergifvenhet
med fingrarna knäppta om knät utan att veta hur länge och
hon hackade tänder och frös, liksom en sårad och ensam
gasell midt i öknen fryser af skrämsel.
Natten var molnig, men hon såg mellan de snabba
skyarna, att månen lyste i nytändningen, och för första
gången i sitt lif gick hon af egen maning ned till husaltaret
och offrade ett granatäpple åt Hera. Då hon ville anropa
henne, kunde hon likväl icke hitta ett enda ord, ty hon var
därvidlag olik Herakles, som ofta var tafatt i ett samtal med
människor men framför altaret lätt och halfsjungande talade
med både gudar och gudinnor. Harmsen ryckte hon åter
till sig granatäpplet och liksom i tanken att Hera ej ännu
hunnit få syn på det, kastade hon det ifrån sig utåt trappan.
Forkys, som låg på nedersta steget och lekte med en
gräshoppa, var den enda vakna i hela gården utom Deianeira.
Granatäpplet hoppade mot hans kind, så att han satte sig
upp, och det kom för henne, att detta var ett tecken, som
hon borde lyda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
