Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Bjällboarfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var armpipor af offrade människor, ty Ti var en stridsgud
och armen var människans medfödda vapen. Öfverallt i
barken, som var sönderborrad af grafstickare, sutto
tors-viggar, rostiga knifvar och afbrutna spjutspetsar, så att hela
guden var klädd med taggar. Mot sidan hade myrorna stöttat
en hög stack. Och midt bland förgängelse och vittrande
mordverktyg klättrade bekymmerslöst guldpyttorna, vårgudinnans
skalbagge med sjustjärnans sju svarta tecken på sina gulröda
vingfjäll.
Hulf Skumble tänkte, att det var en god varsel, då han
gjorde ett sådant fynd. Ännu en gång ropade han, men höll
för öronen för att slippa det förfärliga återskallet.
De andra hade dock redan hört honom och började
småningom att samlas kring källan. På ett snöre, som spändes
mellan stammarna, hängde de upp sina kappor till ett tjäll
åt kvinnorna, ty det hade varit sen vår och luften var ännu
sval. Sedan gjorde de upp eld och kokade och brynte. Längre
bort arbetade de yngre med förhuggningarna, och klangen
af yxorna och braket af de fallande träden ekade genom den
väldiga skogssalen. Då det blef stilla en stund, sade en af
männen:
”Det ringer i Hofva. Slaget har begynt, och prästen
står framför altaret. Men Valdemar sitter lika lugnt vid
gästabudet i Ramundeboda. Det gör han rätt i. Han förlitar
sig på skogen och oss.”
”1 dag är det efter alla gamla tecken en af årets
lyckodagar,” svarade Hulf Skumble. ”Men för hvem? För
Magnus eller Valdemar? Det kan bero på oss. Månen, som
bestämmer tiden, är i ny, och ni skola tälja upp bloss åt
er till kvällen. Det finns bara ett, som säkert skall gifva
segern åt de våra, och det är ett människooffer.”
När det blef afton och blossen voro tända, tillsade han
kvinnorna att bland sig utvälja den vackraste och föra fram
henne till källan. Knappt hade hon likväl närmat sig, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
