Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Bjällboarfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och kärr och ställa upp bönder och lysa som härförare.
Hvad betydde medgång eller otur för honom mot att få
ströfva kring som en fri människa! Han kunde ha skänkt
bort sin krona åt en vacker hirdman lika sorglöst som en
hjälm, men han unnade den icke åt en förrädisk frände.
Aldrig, aldrig! När hans bönder och skogsgångare hade
hejdat det första anfallet, skulle han skicka sina bästa ryttare
och låta dem fullborda segern. Och brodern? Ja, honom
skulle han vinna tillbaka för alltid genom att förlåta honom.
Gistre Härjanson steg fram, sönderrifven och blödande.
”Vintern är öfver och marken i blommor,” sade han.
”Sätt dig upp, herre, och hör hur göken sjunger i
sunnan-skog.”
Valdemar satte sig upp och skakade de ringlande
lockarna ur ögonen.
”Du är blodig. Du kommer från striden.”
”Jag kommer från din slagna här för att lyckönska dig.
I dag kan du få dö en hjältes död. I afton kan du få sofva
skönare i blomstergräset än Magnus i sitt riddartjäll.”
Med snabba ord berättade han om nederlaget och bad
honom att samla de flyende till en sista strid. Valdemar
steg genast upp och drog på sig ringhandskarna, och de
väckta männen flockade sig skyndsamt omkring honom.
Men den ene rådde ett, den andre ett annat. Hade de bara
varit två eller fem, skulle han med lätt sinne ha kastat sig
i ett handgemäng för att stupa. Men de långa
förhandlingarna, de olika meningarna, de nästan befallande rösterna
pröfvade hans tålamod och släckte hans ifver i stället att
sporra den. Han blef otålig i stället för beslutsam och tystade
dem med vrede i stället för med skäl. Harmset slet han
åter af sig handskarna.
Sofia satt upprörd och varm med fingrarna utbredda
mellan kullslagna elfenbenshästar, biskopar och torn. Hennes
kärlek till honom blef häftigare än någonsin. Som han stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
