Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Bjällboarfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■ ..... 1 — ~ 1.. « ■:V*
Verner von Heidenstam
där framför henne i vårgräset, tyckte hon, att allt, som fanns
af ungdomlighet och hälsa, samlats just hos honom. Hon
fasade för den tanken, att en sådan lifslust skulle förgöras,
att han kanske skulle ligga blek och stel redan till kvällen.
Det var som att bränna upp hö och ängar och örtagårdar.
Hvem som helst annan kunde hon tänka sig som död, blott
icke Valdemar. Hon kunde icke tänka sig honom uthuggen
i sten på en grafhäll med knäppta händer. Och hvem skulle
med andakt kunna bedja vid en sådan graf?
”Nej, nej,” flämtade hon. ”De gamla skola dö, inte
du. Du är född att lefva långt upp i höga år. Ditt rätta
rum är inte i grafven utan bland spelmän och glada
handslag. Tag vår äldsta lilla son med dig och stig till häst
och rid uppåt Norge efter hjälp. Så länge du lefver, är
kittel-botarens seger bara half.”
De kringstående männen tvekade, men lagmannen, som
såg kallt och slugt på allt, hämtade den yrvakna gossen från
drotthuset.
”Att lyda drottningens råd är det enda, som står oss
åter,” sade han. ”Men hvarifrån kommer all röken och
den sura lukten? Skogen brinner.”
”Det var jag, som satte eld på den,” svarade Gistre
och hängde ifrån sig hornet på den framledda hästens sadel.
”De onda andarna i Månegarm ha ingen makt öfver det
heliga svärdet Gråne.”
Sofia reste sig och omfamnade Valdemar lidelsefullt och
tryckte honom till sin jättebarm.
”Nej, nej,” upprepade hon och återvände till sin förra
tankegång. ”Hur vore det möjligt att nu samla de flyende?
Men jag har inte kraft längre att följa dig, Valdemar. Jag
har lidit för mycket. Aldrig ro, aldrig hvila. Låt mig stå
kvar här. Ni få inte hindra mig. Sprid er åt olika håll och
försök sedan att hinna upp Valdemar. Jag skall stå kvar
här med mina tärnor, och taga mot drottsvikaren, broder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
