Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Nya dikter - Viviane - Ithaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än gled längs kindens bleka hud
en rodnad knappast verklig,
men under silfverhäktad skrud
var ingen andning märklig.
I trädens kronor hördes matt
den sista fåglalåten.
Och daggen föll, och det blef natt,
min kind var våt af gråten.
Men munnen städs hon sluten höll,
och öfver ögonlocken
allt tätare och tyngre föll
den hvita blomsterflocken.
I veckorna vid vårfrudag,
när upp gå alla vatten,
när fågelsången tonar svag
och gräset gror i natten,
liksom ett drömmens leende,
som döden gifvit bane,
jag minns min barndoms älskade
den hvita Viviane.
* * #
ITHAKA.
Jag drömt som främling på en främmad strand
Gud vet hur många år.
Nu vill jag hem. Jag redan lagt från land,
i silkesseglet stormen slår.
Framåt mot obefarna vattendrag
förbi Herakles’ stöder
mot fjärran ö i blå arkipelag
jag vridit skeppets roder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
