Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Nya dikter - Ithaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. o*-...©-... 0 0 • . o -...o
- ■ I * ■ 1 ’ I« ’ ’ U I ’ "..... " ’V
Ithaka
Där ligger solskenslyst i hafvets midt
mitt Ithaka, den ö,
där fruktträdshvalfven evigt lysa hvitt
och dyningarne dö
i säfven som en mattad aftonsång
från kärleksdomnad lyra,
dit, vore färden än så hård och lång,
vill jag min farkost styra.
Där står det hvita, marmorsvala hus,
i hvilket jag vill bo.
Där silfverpoppeln har det högtidssus,
som hägnar med sin ro.
Ack världens vägar, jag är trött på dem!
Jag hör det dunkla krafvet
mot längtans Ithaka, mitt hjärtas hem,
min hvita ö i hafvet.
På hemfärd stadd jag lyssnar så förströdt
på lifvets lust och larm
som på en man som af en slump mig mött
och håller fast min arm.
I bröder, än jag går som en bland er,
men ren mot slag som smekning
med afskedsstundens gåtfullhet jag ler.
Jag har gjort upp min räkning.
Blott starkare förnimmer jag hvar dag
den manande musik,
som eko är af kvällens böljeslag
emot min hemös vik.
Jag drömmer lutad öfver skeppets toft.
I skum delfiner skalkas,
än syns ej ön, men luftens mandeldoft
förtäljer, att jag nalkas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
