Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Dikter - Folket i Nifelhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Glädjen krusas som motvillig gäst,
mutas med guldet i flaskan.
Sinnets fröjd är en drifhusväxt,
vissnar som blomma i kruka.
Blodets språk blir en bibeltext,
lust kallas synd eller sjuka.
Kärlek är ej befrielsens sång,
men ett svårmod gemensamt.
Stolta och blyga på samma gång
bära det bästa de ensamt.
Alla de drömt om en högsta lott,
men sig dock nöja med niter.
Äfven på samma örongott
hjärtana bli eremiter.
Gömma bak lås sina kostbara ting,
nycklarna själfva tappa —
fattiga gå med en kungaring
dold under hvardagens kappa,
sitta vid samma bord och se
ljusen långsamt förbrinna,
ständigt mer främmadt och fruset le,
aldrig försoningen hinna!
Mognad visdom och sträfsamt lif
vira ej krans kring håren,
hvassare blott som en slipad knif
viljan varder med åren.
Hårdare ord och hårdare drag,
strängare själfplågarrisen,
men med vilda och brusande slag
känslan än slår under isen.
Kärfva och mörka i åldern de stå,
stormslitna furornas likar,
brottas och blöda än gamla och grå
tills deras kistor man spikar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
