Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Dikter - Folket i Nifelhem - En båt med blommor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så de myllas i frostkall jord.
Tungt döljer snötäcket spåren.
Alla osagda kärleksord
gräset först hviskar i våren,
när i suset kring tysta hem
ändtligt blir sång deras trängtan —
sången om folket i Nifelhem
med sin begrafda längtan.
En båt med blommor glider bort mot hafvet
med blad, som hösten bränt, kring toft och master
och däcket i förbleknad prakt begrafvet
af slocknad vallmo och af vissen aster.
Blott tubarosen står där marmorstel
och doftar om förbrunna kärleksöden.
Min lefnads älskade, min tankes själ,
säg, om vi slumra eller det är döden?
En båt med blommor glider bort mot hafvet.
Kring floden le i kvällsol lifvets länder
med ljusa hus i hvita körsbärslundar.
På ängarne till ringdans knytas händer,
men barnet ljuft vid modersbröstet blundar,
och aftonsvalkan dör i fågelsång.
Hvad ölet läskar godt den gamle! Skratten
från gröna gärden klinga kvällen lång.
Se, älskade, snart skymmes allt af natten.
För evigt sjunker soln bak lifvets länder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
