Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Kung Salomo och Morolf - Salomos och Morolfs sista möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men alla djur och växter vilda
stå under Morolfs makt och vård.
Jag känner dem och de mig känna.
Allt vildt i skog och fält är mitt.
Jag ej behöfde gilier spänna,
fritt följde mig din Sulamith.
S a 1 o m o.
Så många ord, onödigt fällda.
Din domare jag aldrig var.
Du intet har till mig att gälda.
Du om en kvinna talat har.
Om henne intet vill jag veta.
Jag henne knappast längre minns.
Snart hennes bild skall tanken leta
som något tappadt, som ej finns.
Ty oaflåtligt, rastlöst strömmar
igenom lifvet glömskans flod.
Den allt för med sig: dagar, drömmar,
anleten, skratt och hjärteblod.
Allt i sin hvirfvel höljer floden.
Jag ser blott någon stilla kväll
ur djupet glindra än klenoden,
som en gång gjorde själen säll.
Bland många andra mista smycken
begrafven så är Sulamith.
Med Morolf i helt andra stycken
i dag jag ville tala fritt.
Jag ville stilla med dig språka,
som med sin bästa vän man gör,
när man ej mer skall honom råka
och redan afskedsklockan hör.
Nu, broder, skiljas våra vägar.
Jag vill dig säga mitt farväl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
