Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Kung Salomo och Morolf - Salomos och Morolfs sista möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Djupt i min ande ökenbrandens
förstörelse än tärer het.
Min visdom, den är österlandens
af tungsint eld och bitterhet,
uråldrig visdom, liksom skuren
ur släktets eget kött och kved,
till ständigt nya släkten buren
af kvinnans ägg och mannens säd.
Den spirat i ett ej förgätet,
men evigt mistadt paradis.
Vredt hvina buden än med lätet
hos tuktens hvassa törneris.
Och svett och synd och möda orden
som släktarf på vår skuldra lagt.
Förbannelse de öfver jorden
och jordens bröd och lust ha sagt.
Blodsoffret bringar blott försoning.
Allt ljuft är märkt till offerlamm,
ett fridlöst härbärge vår boning
på väg, som för mot döden fram.
Så skaparmaktens eget finger
den tunga läran om vår värld
i morgonrodnan skref. Den stinger
än genom hjärtat som ett svärd.
Men du den minns, min yngre broder,
blott som en vaggsång, som du hört
en dyster afton af din moder.
Din lifslust har den aldrig stört.
Du lycklige, i hvilkens händer
ej blomman vissnar, doften dör,
tag i besittning dina länder,
allt som till sång och lifsfröjd hör.
Mig döfva mörkrets strida vatten.
Min visdom flammar och förtär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
